Komiker

Jag (och Karl) har ju tre fina barn. Med tre olika personligheter. Judith är vinnarskalle utan dess like (eller vänta förresten den var en kille på hennes fotbollsträning som kanske var lite mer vinnarskalle. Han började gråta för att de andra laget gjorde fler mål och för att "hans" lag var så dåligt. Det tog typ en halvtimme innan han lugnade sig. Allvarliga saker det där med fotboll..) Men Judith har också en fantastisk fantasi och är superbra på att hitta på lekar. Isak är sjukt social för att bara vara ett halvår och ... ja... jag vet inte riktigt än.. han gillar ju mest att äta och bajsa, men det kan ju också vara ett personlighetsdag, vad vet jag? Men Nora, hon är komiker på hög nivå. Ibland är hon fantastiskt rolig. Som den gången som hon skrämde Judith. det var typ såhär:
Nora: Åååhhhh (låssas förvånad) jag ser en tomte här ute. (pekar ut genom fönstret)
Judith: (rädd/arg) Men sluta då Nora!
Nora: Nu koooommer han..
Judith: Men sluta då!! Mamma säg till Nora!
Nora: Han har en lykta med.
Judith: MAMMAAAAAAAAAAAAA!
Jag: Vad är det?
Judith: Nora skrämmer mig.
Jag: Men Nora, du får ju inte skrämma Judith.
Judith: Hon säger att det är en tomte här utanför. Jag blir rädd då!
Jag: Det finns ingen tomte utanför fönstret.
Nora: Okej då.... Det kanske inte va någon tomte (paus) Men han hade iallafall lååååångt vitt skägg och luva.
Judith: Sluuuta!

Eller, om ni vet den där katten på iphonen eller ipaden som härmas med pipig röst. Den brukar Nora prata med. Ibland slår hon på den så den får ont.
Nora: Förlåt katten!
Katten: (pipigt) Förlåt katten!
Nora: Nej, jag är inte katten.
Katten:(pipigt) Nej, jag är inte katten.
Nora: Jo, du är katten.
Katten: (pipigt) Jo, du är katten.
Nora: nej, jag är inte katten. Det är du som är katten.
Katten: (pipigt) Nej, jag är inte katten. Det är du som är katten.
Nora: Nej, jag är inte katten. Jag är Nora.
Katten: (pipigt) Nej, jag är inte katten. Jag är Nora.
Nora: Nej jag är Nora.
Katten (pipigt) Nej jag är Nora.
Nora: Nej jag är Nora.
Katten: (pipigt) Nej, jag är Nora.

It´s going on forever och är förfärligt rolig att lyssna på.
Jag tror hon är blivande komiker. För ibland drar hon skämt som hon tänkt ut länge. Typ Bellmanhistorier.
Jag ska be henne berätta en sen så kan jag återge den.

men äntligen...

... så lyckades jag komma in på bloggen.. Jag har försökt 52 miljoner gånger med massor av olika lösenord och användarnamn. Jag var en sekund ifrån att starta en ny blogg (som jag säkert också skulle glömma bort lösenordet till) då det plötsligt dök upp i mitt huvud. Hurra! Det var ju en förfärlig tur eftersom jag gillar min pres. bild så mycket och tänk (hemska tanke) om jag skulle vara tvungen att börja om från början med att ladda upp den stackars tvättbjörnen. Jag gillar primitiv teknk, banka på tvn när den inte fungerar (hur gör ni med platt-tv? det går ju liksom inte att banka på den om man inte ska slå på själva bilden), hoppa på telefonen (innan man fattar att det inte är telefonens fel utan att man är utanför täckning) kasta mopeden i ett dike eller bita i en byrålåda som vägrar öppna sig. Alltså är det ett riktigt aber med en blogg, sånt teknikfinlir. Vad ska jag göra? Ska jag skita i bloggen? Nä, det kan jag ju inte när jag väl har lyckats komma in. Nu ska jag bara skriva på bloggen en gång i halvtimmen så att jag inte blir utloggad igen (världens mest aktiva blogg). Vad lovade jag i förra inlägget? Jovisst ja, kändisblogg... Egentligen är väl en kändisblogg en blogg skriven av en kändis men jag struntar i det och skriver istället om kändisa som jag har träffat (spännande va???Eller hur!!). Idag presenteras:
PETER JÖBACK. Platsen var på något glasbruk i småland och året var väl 1995 sådär. Jag tog på hans rumpa (nämen fyyyy det får man väl inte, tänk om jag hade varit kille och Peter tjej, det hade inte blivit bra, sexuella trakasserier och så där. Men jag måste bara försvara mig med att jag var 14 år och redan då inte hade några spärrar) Han hade jättehård rumpa.

ps 1 Jag har bildbevis. Om man ser dåligt så kan man till och med få se pappas uppförstorade bild.

ps 2 Det är synd om folk som inte har några spärrar. Tyck synd om mig.

Nytt försök

Jahaja. Jag tänkte göra ett nytt försök att blogga, mest för at det är kul att skriva. Sen har jag ju en kamera ockå så jag kan ju lägga upp lite bilder. Skoj va???
Hm hm vad ska jag göra för blogg då? Tema? Jag kanske skulle prova lite olika. Ja, det ska jag. Lite inredningsblogg, lite modeblogg och kändisblogg. Just det, så blir det. kör igång bara!

Förtydligande

Karl vill påpeka att det var han som startade den där städgrejen. Hans plan var att barnen skulle tycka att det var så skönt att det var städat att de aldrig skulle stöka ner mer. Jag tror att det kommer att gå sådär. Det är dock en fin tanke.

Nämen

jag lyckas faktiskt följa upp de tidigare inläggen! Hurra för mig! Idag bloggar jag från barnens nystädade rum. Shit vad mycket onödiga grejer de har. Jag ville slänga ut allt och lägga in några pinnar och kottar istället, jag lovar att de skulle leka bättre med dem. Judith och Nora var sådär hjälpsamma med städningen. Judith påpekade att hon iallafall inte tog fram något(halvsant) samt att hon hade annat för sig (som att stapla en massa böcker på en stol, ställa stolen uppe på skrivbordet och sen placera sig själv överst ståendes på ett ben, spännande!) Nora var mer rak i sin kommunikation, hon stängde in sig i prinsesstältet och skrek att hon var "för leeeten" (för liten) för att städa. Slutsats, jag städade och var nöjd så länge ingen rev fram något. Hm hm vad har hänt annars? Första dagen på praktiken. det finns ett stort minus och ett stort plus. Jag kan börja med minus eftersom det är tråkigast.
- på den avdelningen jag ska vara på går det calicivirus, kan ni gissa vad det är? Jajemensan VINTERKRÄKSJUKA. Fattar ni!! Jag har panik. Seriöst.
+ Nere i kulvertarna så finns det en personalshop. Där säljer de handprit i stora dunkar skitbilligt (sen finns det också kläder, prynadssaker, massor av knasiga salvor, plåster och sånt och dessutom bjöjor för 40 spänn paketet) Jag kommer att bli stammis.
Annars så är det minsann lite körigt nu. judith har influensa, Karl och jag också lite gissar vi på, jag har dessutom något som gör att jag enligt  läkaren bör vara sjukskriven ett tag. Nora är förkyld. oj nu feberyrar judith. bye bye.

absolut sista.

Ni ska inte tro att det kommer att bli så här många inlägg i fortsättningen. Men jag undrar bara varför det står helt knasiga tider under blogginläggen. typ 15.34 när klockan egentligen är en kvart över midnatt. Håller jag på att bli galen? Är det egentligen eftermiddag? Men varför i hela världen sover alla andra då?

okej sista nu då.

Jag önskar att jag kunde ha min toalettapet som bakgrund till bloggen. Den är mycket snyggare än alla alternativ.